Pinsamt…

Ja, det är faktiskt pinsamt…. senaste inlägget i bloggen är mer än ett år gammalt.
Hög tid att göra nåt åt det….

Snabb sammanfattning vad gäller hunderiet då…om man hoppar över alla roliga träningar och annan samvaro, så är aktiviteterna ganska blygsamma…

Juni: Yoda gjorde delprov 1 och blev godkänd
Augusti: Startade Pinja på ökl WT men det gick inget vidare. Kommer inte ihåg poängen, bara att jag var besviken…
Augusti var också månaden då vi tvingades ta farväl av Haddock. Från att ha varit med och kört sök på måndagskvällen, hur pigg som helst, till över 40 grader och knalldålig på tisdagsmorgonen. Ett dygn på djursjukhuset, med en svår lunginflammation (som med 100% säkerhet hade kommit tillbaka även om han hade svarat på behandlingen, men sedan var avskedet ett faktum. Fortfarande är tomrummet stort.
September: Leicy gjorde premiär på B-prov. Väldigt mycket mixtrande med ffa första fågeln innan den kom in, sänkte oss direkt och vi slutade på ett tredjepris. Ett dyrt sådant då jag lyckades få punktering på TVÅ däck på väg ut ur skogen. Bärgning, lift hemåt, hyrbil upp på måndagen och hämta bilen med nya däck…

Jaktsäsongen var lyckad och jag hade förmån och möjlighet att vara med vid ganska många tillfällen. Leicy fick vara med i blygsam omfattning och det gick ganska bra. Första mötet med en skammad and var lite otäck men det blev bättre och bättre! Pinja skötte sig – förutom en totalt nonchalerad inkallning då en and som hon letade efter plockades upp av en jägare – utmärkt.

Både Leicy och Yoda har fått höfterna röntgade, Yoda med A/A och Leicy med B/B. Helt ok. De har också gjort MH med riktigt bra resultat.

På långfredagen i år gjorde Yoda delprov 2 i Hultsfred. Visitation, hantering, mörker, hög fig och koppelsök gjorde han jättefint, men i ruinen hade han lååång fördröjning på markeringarna. Men han stannade hos figuranten hela tiden och jobbade, jobbade. Det var verkligen på håret, men domaren tyckte att det vore väldigt synd att underkänna en hund med sånt figurantintresse så han blev ändå godkänd!

2015 var ett förfärligt år. Detaljerna är för dumma för att skriva, men totalkaos på mitt jobb tog så mycket energi att det nästan tog över allt annat. Nästan allt. Det finns något som för alltid kommer göra 2015 till svartaste svart och djupaste sorg. Cancern tog min bror. Han kämpade i fast övertygelse att han skulle klara av det, men till sist tog krafterna slut. Slutet gick så fort, och det smärtar mig så att jag inte hann säga farväl… Det har kommit en tunn, skör hinna över sorgen, nu nästan ett halvår senare, men den spricker upp om man petar det minsta på den.

Nu som först känner jag lusten att träna hund igen, och jag planerar för en och annan start framöver. Och så planerar jag för en något mer levande blogg…..

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.