WT-premiär!

Får väl försöka rycka upp bloggen med ett litet inlägg nu när jag har bestämt mig för mig att hålla den vid liv lite till…

Helgen har mestadels gått i hundarnas tecken. I lördags hade Vivvi ordnat ett jättekul, nytt och stort träningsområde till oss, och vi var där större delen av dagen och körde räddningssök.  Hedvig fick ett koppelsök med miljömässigt snälla legor, och Leicy fick en blandad kompott av svårare och lättare, fast och lös rulle. Hon har faktiskt blivit ganska duktig med fastrullen, och fixade t o m en avståndsmarkering med fast! Överhuvudtaget är jag nöjd med hur hon tog sig an uppgifterna. T o m gallertrappa gick bättre än väntat! Yoda var såklart också med och gick bra. Fast gå i däckhögar är inte hans favoritsysselsättning direkt…

I söndags var det dags för Leicy att göra premiär på WT. Spännande måste jag säga! Hon gick ut starkt och fick 20 p för vår första station (nr3). Den brittiske domaren kommenterade fint fotgående och fin avlämning :-)  På vår andra station (nr2) tog hon en liten, liten böj på invägen, som om hon tänkte nosa på nåt så jag lade till en inkallning vilket kostade poängen ner till 18. Sen gick vi till vattenstationen (nr 1) och den var jag lite spänd på. Vi stod en bra bit upp på land, och fick markering över till en liten ö, och det tror jag aldrig hon har gjort förr! Det var absolut ingen lång simsträcka, men ändå. Tycker faktiskt hon gjorde det fint, lite, lite plask, men hon hade inga betänkligheter över att gå i eller upp. Fint in, men så händer det…. Jag är så säker på att Leicy ALLTID lämnar i hand, så jag är överhuvudtaget inte med när hon droppar dummyn vid mina fötter… Lite onödigt, men vi hade 14 p med oss därifrån i alla fall.

Sen blev det väntan i en och en halv timme, i den första värmen för i år, och även om jag tycker hon tog det ganska lugnt så var hon helt färdig i huvudet när vi kom in på stationen. Bra fotgående, och hon markerade fint, tog en klockren linje på markeringen och jag såg en 20:a framför mig… Men benen och nosen orkade inte kommunicera, så hon måste praktiskt taget ha sprungit rakt över den, och fortsatte ut i terrängen… Jag gjorde ett par försök med pipan, och hon tog det men lyckades ändå inte få vittring på dummyn, och hennes dirigeringar är inte i närheten av så färdiga att jag kan stoppa och skicka flera gånger utan utdelning, så jag avstod och kallade in i stället. Efter ytterligare en timmes väntan på station fem, så utspelade sig nästan exakt samma sak där. Stackars tösen var helt slut mellan öronen… Där blev det väldigt tydligt att vi tränar alldeles för mycket själva och då blir ju passen för korta! Hur som helst är jag nöjd med hennes attityd även på dessa båda stationer, hon är med, hon markerar, hon har full fart ut – det är bara det där med att också orka koppla på nosen….

Sen var det Pinjas tur. Jag har sett fram emot denna start, för jag tycker att hon har gått strålande bra på sistone. Lyhörd och följsam, och att hon kan apportera, ja det vet jag ju…

Vi startade på station fem som var en dubbelmarkering där kastare och skytt förflyttade sig relativt långt mellan nr 1 och 2. Den fixade hon väldigt fint, men hade ett något slarvigt fotgående. Nästa station var svår, dubbelmarkering på linje, där den närmaste kastades först, och den skulle också in först. Pinja – i likhet med de flesta andra tror jag – brukar nästan alltid gå på sist kastad först, och satte full fart ut. Det gick åt några signaler för att få henne att släppa den, och ta mina tecken till den kortaste, men hon fixade det. Sen var det som om hon inte trodde att hon fick ta den bortersta, för hon jobbade och jobbade och jobbade – och jag blåste och blåste och blåste i pipan, men hon ville absolut inte lyssna på det örat. Riktigt, riktigt dåligt!! Sen kan man väl säga att det fortsatte ungefär så! Nu väntar en hård tid för PinjaPinsam, annars kan vi glömma både fler starter och höstens jakter!

Besviken och missnöjd, men hon är ju min lilla pärla ändå, på nåt vis…

Pinja <3

 

 

Det här inlägget postades i Okategoriserade. Bokmärk permalänken.