2014-02-23

Ja, jösses…

Skapad av Ing-Mari 23 feb, 2014 17:21:26

Tänkte försöka skärpa till mig med uppdateringar här, det går ju halvbra…

I dag är valparna sex veckor gamla, och vi har varit i Skåne och hälsat på dem idag. De är sååå fina smiley och de är verkligen väldigt lika. Nöjda, tysta, pigga och nyfikna valpar hela bunten! Börjar längta på allvar efter att få hem Pinja och naturligtvis våra två valpar. Två? Är vi helt galna?? Ja, kanske det… Men så är det i alla fall. Husse ska ha en liten pojke och jag ska ha den lilla tiken.

Tiken

Det är inte bestämt, men detta är favoriten bland hanarna just nu.

Det lär bli en utmaning men jag tror att vi ska kunna fixa det på nåt vis. Just nu funderar vi över hur vi bäst ska anpassa bilen till fem hundar, men det ska säkert ordna sig det också smiley

I övrigt går allt sin gilla gång, men det blir inte riktigt lika intensivt med träning när det fattas en hund i hushållet. Pinja fick dock hänga med ut idag och hämta lite dummies. Hon har inte glömt vad hon ska göra, och hon ser ut att vara och känns jättefräsch, fast hon är väldigt smal så ser hon inte på något sätt tärd eller sliten ut, och det borde väl tyda på att hon snart ska vara i full gång igen.

Som synes har jag putsat till hemsidan också. Har använt ett annat verktyg nu, och hoppas att allt ska fungera som tänkt. Lite kompletteringar är det kvar, men det kommer.

En hel drös med bilder på valparna finns i galleriet!

Skapad av wivi 27 feb, 2014 16:19:39

Glömde ju skriva att jag tyckte sidan blivit jättesnygg:)

Skapad av wivi 27 feb, 2014 16:12:45

Förstår att du längtar efter henna hon längtar nog oxå hem…..Hon ser så otroligt nöjd ut med valparna…härligt

Ha det bra //wivi

Publicerat i Okategoriserade | Kommentering avstängd

2014-01-12

VÄLKOMNA!

Skapad av Ing-Mari 12 jan, 2014 21:15:46

Åtta valpar, sju hanar och en tik, födda på Kennel Coatfloat idag den 12 januari.
Jag var inte med när de föddes, men har fått täta rapporter. Allt har gått fint och alldeles uppenbart är att Pinja just nu inte saknar sin matte det minsta. JAG saknar däremot henne! Men hon har det sååå bra, och har som sagt fullt upp med sina små.

Intresserad av en hane?? Läs mer på www.coatfloat.com

 

Skapad av Ellen 25 jan, 2014 18:06:23

Grattis till valparna! Så söta <3

Publicerat i Okategoriserade | 32 kommentarer

2014-01-03

Kort uppdatering

Skapad av Ing-Mari 03 jan, 2014 09:43:25

Tänker helt enkelt inte göra någon sammanfattning av 2013. Vi har haft mycket kul men det har också hänt en del riktigt tunga och jobbiga grejer. Det får räcka för denna gången. Hoppas innerligt att jag får skriva en fantastiskt positiv krönika över 2014 i stället så småningom!!

Att tappa några kilo under året är ett av mina stående nyårslöften som ibland lyckas och ibland inte. Tror att i alla fall Pinja har goda chanser att lyckas med det i år smiley

Pinja 6 veckor dräktig

Pinja 7 veckor dräktig

GOD FORTSÄTTNING PÅ 2014!!

Publicerat i Okategoriserade | 203 kommentarer

2013-12-18

Här går det undan!

Skapad av Ing-Mari 18 dec, 2013 11:00:00

Ja, tiden bara rusar iväg! Men nu i alla fall en kort uppdatering av läget.

Förra helgen (7 dec) var Pinja och jag iväg på årets sista jakt. Det var inte så kul väder, precis. Sven hade väl dragit bort, men det var väldigt blåsigt och snö på morgonen. Det var inte jättemycket fågel, och det tycker jag egentligen är ganska bra, i synnerhet när man har en hund som kan bli en aning het. Fick en blandning av svåra och lätta fåglar. Någon som jag visste exakt var den fanns, och som jag tog på dirigering efteråt. Mest intressant var när jag skickade på en kråka som bara var måttligt skadad, och mycket, mycket arg. Där fick hon kämpa lite, lilla söta fröken, men hon löste det bra tycker jag. Sen klantade jag mig och tappade den, så hon fick plocka in den igen… Sammantaget en kall men rolig dag.

Räddningsträning har det inte blivit så mycket av, iom att vi fick kennelhosta i gänget och blåste av ett par träningar på rad. Lite, lite skönt med en paus, även om Hedvig inte alls håller med mig. Nu är vi dock igång igen, och jag hoppas vi kan få till någon extra träning under helgerna. Kanske t o m med nåt nytt område.

Förra tisdagen var vi i Jönköping och gjorde ultraljud på Pinja, och visst fanns där ett helt gäng småttingar i magen på henne!! smiley Det går fort nu, igår var det fem veckor sen första parning och hon ser nu ut så här:

Jag tycker nog att hon ser smalare ut på bilden än hon egentligen är, tror att det beror på att hon är rakad på magen. I vissa ställningar ser hon redan tjock ut!! Det börjar också märkas på henne att hon är lite lugnare, sover lite mer och verkar väldigt tillfreds. 4 veckor kvar…

Publicerat i Okategoriserade | 170 kommentarer

2013-12-05

Nyfiken!!!

Skapad av Ing-Mari 05 dec, 2013 11:28:53

Nu har vi gått in fjärde veckan efter Pinjas parning, och nu som först börjar jag tro på att hon kan vara dräktig. Jag tycker mig känna en liten beteendeförändring… Hon är ju visserligen alltid en ”närgången” hund, vill kela och ligga i knäet och så, men det är nåt där som jag inte kan sätta fingret på, som känns annorlunda. Det kan naturligtvis också vara så enkelt att jag ser det jag vill se :-) Nu har hon också varit väldigt pillrig med maten några dagar. Efter tidigare löp har hon visserligen också kunnat hoppa över något mål, men nu börjar hon äta och äter en del men lämnar resten. Ätit nästan allt något mål, nästan inget något annat. Man får ju bara hoppas att det är av rätt anledning! Nästa vecka är det dags för ultraljud, så då ska min nyfikenhet stillas!

Det har varit relativt lugnt på träningsfronten senaste tiden. En hund i räddningsgänget fick kennelhosta alldeles efter en träning, och vi bestämde att lägga ner verksamheten tills vi säkert vet om någon och i så fall vilka som smittats, så att vi inte drar runt smittan mellan oss i onödan. Var lite orolig för kennelhosta vill man inte ju inte så gärna få hem när man har en hund som snart är 12 år och en som förhoppningsvis är dräktig. Nu är vi precis i slutänden på inkubationstiden (beroende på vad man räknar, har sett både 4-10 dagar och upp till 14 dagar) så det verkar som vi klarat oss *puh*

På lördag blir det årets antagligen sista jakt med Pinja så det vore ju fint om det inte kommer massa snö som de har hotat med…

Än så länge syns det inget på Pinja, men jag ska försöka ta lite vecka-för-vecka-bilder på henne har jag tänkt… Kommer så småningom!

Publicerat i Okategoriserade | Kommentering avstängd

2013-11-20

Det är gjort….

Skapad av Ing-Mari 20 nov, 2013 08:12:05

Ja, ett ganska avgörande steg i den kommande valpkullen är avklarat smiley Pinja parades två dagar förra veckan, med sin kavaljer Zar i Danmark. Jag var med den ena dagen, och fick sedan ta med henne hem ifrån Coatfloat igen. Härligt, för jag saknade verkligen henne när hon var borta. Samtidigt var det ju lite skönt att hon har bott där ett litet tag nu, förmodligen kommer hon att känna sig ganska hemma där när det blir dags att flytta dit för lite längre tid.

Så nu är det bara att först och främst invänta ultraljudet för att se om detta har lyckats, och om det är positivt så är det mer väntan. Håller tummarna!!

Under tiden tränar vi på som vanligt, i alla fall än så länge. Fick till en bra liten träning i solen i söndags, där både Hedvig och Pinja var med. Hedvig, som i det avseendet är tämligen otränad, gick strålande och Pinja som fick lite svårare uppgifter skötte sig lika bra. Man får passa på, för ljusa och dessutom soliga stunder är svårfångade i november!

Ska försöka fräscha upp lite lydnad idag tror jag, för på lördag ska jag på en lydnadsdag som Värnamo BK ordnar. Lite otippat att jag hamnade där, men det ska bli kul!

På söndag blir det en heldag räddningsträning på kul område och det ser jag verkligen fram emot!! Har varit lite dåligt med kvalitetsträning på sistone, av olika anledningar…

Skapad av Ulrika och Russin 22 nov, 2013 19:52:47

Så spännande med valpar. Jag är så valpsugen, men kan tyvärr bara ha en hund eftersom jag jobbar hela dagen. Känns rätt så tråkigt :-( men önskar iaf redan nu lycka till! Kram och fin helg!

Publicerat i Okategoriserade | Kommentering avstängd

2013-11-08

Valpkull

Skapad av Ing-Mari 08 nov, 2013 18:11:08
I onsdags var det dags att åka på jakt igen. Hade en något taggad liten Pinja-madam vid min sida, så även om man knappt ska säga det högt, så var jag lite glad att det inte blev många fåglar där jag stod. Bra med passivitet under riktigt jakt, för ojojoj, vad fort de känner in när det är på riktigt!! En enda fågel blev det till oss på den såten, och då jag faktiskt visste nästan exakt var den låg så blev det en kort men lyckad dirigering på den efter att jakten var avblåst. Det var en dag då fåglarna flög högt, och det var inte heller så mycket fågel, så det blev mycket passivitet.

Efter jakten åkte jag vidare till Tina & Björn, fick god middag och tittade på de allra sötaste små kycklingar smiley Sen blev det dags för mig att åka hem och för Pinja att stanna kvar. Det ska erkännas att det kändes jobbigt i mattehjärtat smiley Senare har jag dock fått rapport om att hon finner sig tillrätta hur väl som helst smiley

Som jag berättade så planeras för att Pinja ska få en valpkull på Kennel Coatfloat. Närmaste tiden är väldigt spännande! Inom några dagar kommer hon åka på en dejtingresa till Danmark där hon ska träffa och förhoppningsvis paras med duktige och stilige Flatgold’s Black ZarZar har 1:a pris på danska Åbenklasse B och 2:a på Åben A, används flitigt på praktiskt jakt, och har Excellent på utställning. Mer om Zar finns att se och läsa på www.coatfloat.com och såklart på ägaren Annika Christiansens hemsida www.flatcoat-labrador.dk Nu håller vi alla tummar för att tycke uppstår så att Pinja kommer hem med valpar i magen någon gång nästa vecka!

Skapad av izti.hundpoolen.se 11 nov, 2013 21:54:29

Hej! Länge sen jag tittade in här nu.. Va spännande med valpar!! Otäckt med den där reaktionen, Tizzla råkade oxå ut för nåt liknande. Vilja har oxå reagerat flera ggr på nåt på hösten. Har forskat lite vad det kan vara då det troligtvis är ngn växt. Det enda jag kunde hitta ngt om som kan ge allergireaktion är ”malörtsambrosia”. Har ni såna i ert område? Lycka till med allt!

Publicerat i Okategoriserade | Kommentering avstängd

2013-10-31

Spännande nyheter!

Skapad av Ing-Mari 31 okt, 2013 06:02:01
Mycket snart har oktober också gått, och ska det hinnas med ett inlägg till så är det hög tid…

Som alltid är det mycket hund i almanackan, har bl a tränat en hel del räddning med Hedvig. Förutom att hon närmar sig nio år och fortfarande är skvatt galen, så tycker jag nog faktiskt att hon går riktigt bra. Det har hänt saker som inte alls har med hunderiet att göra, som gjorde att jag valde att tillfälligt ställa av mig från SWIFT i september, och ganska sent bestämde jag mig också för att avstå från den stora återklassificeringsövningen. Kändes väldigt kluvet, men jag tror att det var rätt beslut. Jag räknar dock med att snart vara tillbaka på banan igen, just nu är dock Hedvig dopad så jag lugnar mig någon vecka till…

Dopad? Kan nån undra nu. Jo, tänk som det kan bli… Helgen för en och en halv vecka sen, var en sån där helt oplanerad och lugn helg. Nåt ärende på stan och ett spontanbesök av min bror och svägerska bara, annars en väldigt lugn lördag. När vi skulle gå och lägga oss på kvällen så tyckte jag att Hedvig var lite orolig. Hon hoppade upp i sängen, hoppade ner, lade sig i buren, flyttade ut på golvet, hoppade upp i sängen igen osv. Jag trodde inget annat än att hon bara var rastlös, så jag blev smått irriterad och sa till henne på skarpen att gå och lägga sig! Det gjorde hon och sen var det lugnt.

När jag vaknade på söndagens morgon, så var det första jag hörde en hund som skakade sig. Och skakade sig igen. Och igen. Det var Hedvig, och jag tänkte att hon nog fått nåt i örat, men när jag tog henne om huvudet så kände jag ju direkt att båda hennes öronlappar var ca 1,5 cm tjocka. Inte fint alls, och var säkert inte heller särskilt behagligt. Vi har aldrig haft någon hund med blodöra, så jag trodde ju att det var det, men efter lite smsande med min kära uppfödare förstod jag att det nog inte var så. Tog det lite lugnt, då Hedvig inte verkade så besvärad mer än i perioder, men det blev inte bättre under dagen. Tvärtom började hon också svullna över ögonen, och ungefär samtidigt kunde vävnaden i öronlapparna inte ta mer vätskeutveckling, och det började sippra vätska rakt ut genom huden över nästan hela insidan av öronlapparna. Okej, dags att bidra till jourveterinärernas vara…

Så det blev en tripp till djursjukhuset, där man egentligen inte kunde säga mer än det jag redan sett själv. På kvittot stod Anafylaktiskt chock, men vad hon har reagerat så kraftigt på är en gåta. Hon var knappt utanför tomten just den dagen, och fick inget skumt att äta – förutom ett märgben, men det har hon ju ätit hur många gånger som helst, så det känns ju inte helt troligt. Hon låg dock ute i trädgården och gnagde, så det är naturligtvis inte uteslutet att någon växt har åkt med? Hur som helst fick hon en kortisonspruta, och det tog oroväckande lång tid, men frampå kvällen hade det värsta lagt sig. Hela öronlapparna har dock egentligen fram tills nu, varit som stora, kladdiga sår :( Nu har det dock torkat ihop och det är bara lite, lite skorpor kvar. Sista kortisontabletten ska intas på fredag och sen är det väl karens på det som jag inte har kollat upp ännu. Så kan det gå.

I lördags var det dags för Pinja och mig att apportera på jakt. En ganska lagom stor jakt kände jag, kommer inte ihåg hur många skyttar, men vi var i alla fall fyra apportörer och det fälldes 64 gräsänder och en knipa. Jag är närapå lite stolt över den söta fröken som skötte sig fantastiskt bra!! Nästa vecka blir det dags igen!

Pinja har och också varit hos veterinären, men i lite trevligare ärende. Hon har fått sina ögon undersökta, så nu kan vi även officiellt tillkännage nyheten att Pinja ska paras i höst. Det är ännu inte definitivt med vem, men vi hoppas att det ska bli klart alldeles snart!

Den som känner sig sugen på att veta mer kan hålla utkik här och på Kennel Coatfloat som lånar Pinja för den här kullen! Jag tycker själv att det här ska bli fantastiskt roligt, och om allt går som det ska, så får vår egen flock tillökning med fyra (eller kanske åtta??) tassar nån gång framåt mars-april smiley

Publicerat i Okategoriserade | 67 kommentarer

2013-10-03

Träning och prov

Skapad av Ing-Mari 03 okt, 2013 15:15:38

Dags för en lite uppdatering. Man brukar tycka att det är lugnt ett litet tag efter semestern, innan allt drar igång med förfärande hastighet. Men i år trycktes gaspedalen ner i botten redan sista helgen på semestern! smiley Det var FM och WT och RI-helg och sen var jag en hel helg och tränade på Roghöjden, hos Maidens uppfödare. Saknade henne när vi började prata minnen…tänk vad åren går!!

RI-helgen tillbringades denna gång i Götene. En riktigt, riktigt bra helg med trevligt boende, god stämning och framför allt riktigt bra träning. Joakim hade ordnat en övning till oss på ett område där man verkligen fick tänka säkerhet (skarpt). Stenbrott där den brutna stenen lagrades i höga staplar bredvid varann, vilket gjorde att det blev djupa hålrum mellan de ojämna stenarna. Lurigt. Thomas och jag gick i par och fick en annan del av området med massa grushögar, nån liten bod och nån maskin en osäkrad rasmassa där man inte fick gå förutom runt om och på en väg ovanpå. Vi gick ytterkanterna först, utan något resultat. När vi sedan var på väg mot rasmassan, fick vi rycka inte och hjälpa en annan grupp som hittat en man långt ner bland stenblocken. Nu var då 10.000 kronors-frågan: Hur hjälper vi honom bäst? Kan vi komma ner till honom, kan vi hjälpa honom upp? Det blev en hel del letande efter ställen att komma ner till honom, vilket lyckades efter en stund. Innan vi hann så långt som till att försöka få upp honom, piggnade han alldeles själv till så pass att han kunde klättra ut för egen maskin ;-)

Vi fortsatte vårt sök, och när vi var nästan färdiga att ge upp, fick Hedvig vittring ovanpå rasmassan. Hon var alldeles helt bestämd över att hon skulle klättra ner, men det fick hon ju inte, så jag valde att gå ner och runt nedanför branten, och där, gömd bland stenblocken, hittade vi en figurant. Så skönt med en utdelning efter en bra stunds tomsök.

På lördagen tränade vi i grupper på detta område, och det blev verkligen kanonbra träning! Jag gjorde upptäckten att Hedvig kan tänka sig att hoppa ner i små hål, men tycker att stora hål (som hon förmodligen uppfattade som kanten på området) är jättejobbiga. Hon visade att figgen var där, och markerade, men som jag uppfattade på lite för långt avstånd. Med facit i hand gjorde hon nog ganska rätt, och då ångrar man så klart att man inte köpte markeringen smiley Men hon är ju gammal i gemet och tar inte skada av en fig som blir fel… Lördagkvällen tillbringades med grillning och minigolf och jag tror aldrig att jag har skrattat så gott på en RI-helg smiley

Skanska blev målet för träningen på söndagen, och där fick vi också göra ett litet ”prov” där hundarna först skulle söka av halva rasmassan (där var tomt) och sedan skickas över i andra halvan och hitta en figurant där. Måste säga att jag tycker Hedvig gjorde detta strålande. Kanske petade jag lite onödigt i det tomma området, men det är ju lätt att tycka och säga i efterhand när man vet att det är tomt…

På Roghöjdenhelgen träffades vi redan fredag förmiddag och gjorde några övningar som en liten statuskoll på hundarna. Inget konstigt där sa Pinja och skötte sig utmärkt. smiley På kvällen lade vi i kräftburar, och medan kräftorna kröp in diskuterade vi gemensamt vilka övningar vi skulle lägga upp för respektive hund under lördagens träning. God mat blev det förstås också, innan vi hämtade hem våra burar i hällregnet. Skörden blev inte jättestor, så det var tur att Mats & Gudrun hade backup-kräftor.

Det skar mig i hjärtat att sätta Pinja på hundpensionatet och gå och lägga mig ensam, men jag tror att jag mådde sämre än hon. Trots att det var ganska livat med hundar som skällde både inne och ute så hörde jag inget ljud som lät som hon! Nyttigt, jag vet, men jobbigt!

Lördagens träning ägnade jag mest åt att gång på gång på gång skicka Pinja på ett linjetag i vatten, över till en ö där 12 kajor var utlagda på ett sök. Det var verkligen inte det lättaste, och jag fick verkligen trycka ut henne varje gång, men jag undrar jag om inte det var en bra medicin. Varje gång hon lydde fick hon utdelning! Sen gjorde vi en egenpåhittad övning där Pinja fick göra en rad enkla apporter, men varje gång hon försökte visa upp dummyn för en funktionär fick hon en skur ur en vattenflaska. DET var bra, och hädanefter ska ingen kastare vara flasklös när de kastar åt mig!! På träning vill säga…

På lördagkvällen blev det en lugn men trevlig kräftskiva, och på söndagen var det dags för träningsjaktprov. Jag ville ju gå på ökl-nivå, men tyckte nog att upplägget var ganska mastigt. En dubbelmarkering på vatten, där man stod bakom en kanske 30 meter bred vassremsa, som gjorde att vattnet inte syntes för hunden. Den ena föll i vattnet, så den hördes ju, den andra på land på andra sidan om åfåran. Pinja spikade den på land, och jag kände att hon kom ihåg nummer två också, och tog en bra linje till den, men så började hon tveka vid vattenkanten och tappade bort sig. Till slut fick hon hem den i alla fall. Sen vattendirigering. Samma vass i vägen, och utanför den var det som en T-korsning där åfåran och en båtränna möttes. Den korsningen skulle hundarna över diagonalt och hämta en fågen i vasskanten på andra sidan. Det blev alldeles för svårt! Hon var nära, men så mindes hon markeringarna och drog sig åt fel håll, så efter mycket visslande och viftande avbröt jag och bad om hjälp från båten. Sedan var det dirigering i vattenväxtligheten, den gick hyfsat bra i alla fall. Därefter ett sök, som Pinja gjorde jättebra och till slut en trippelmarkering på linje(!!!). No Way, tänkte jag. Yes Way, sa Pinja och hämtade alla tre! smiley

Räddningshundkursarna och resten av gänget också, har varit i Revinge och gjort delprov 1. En tredjedel av utbildningen gjort, och än så länge ar mina 3+1 ekipage med i kurs! Kul!!

Pinja har ju vågat oss ut i provsvängen lite också… 20 september var vi på Kkl i Fröseke. Pinja gjorde faktiskt mycket som var bra, men på slutet blev hon bara fööör olydig, och ville hellre gå på sitt eget sinne än på mina dirigeringar. Lite missuppfattning från min sida också, då jag trodde fågeln låg längre ut än den gjorde och stoppade alldeles för sent… På allra sista skicket skulle hon dirigeras från en åker in i terräng med hög markvegetation. Jag fick henne på en fin linje, men alldeles innan hon skulle in i terrängen började hon svänga av. Hon tog mitt stopp fint, och påbörjade utsignalen fint, men vände sen igen. Sedan började den där kampen mellan oss, och jag fick inte ut henne. Senare förstod jag att det som stoppade henne var en tät barriär av den glespälsade hundens motvilja: nässlor… Tror att domaren gillade Pinjas arbete, och han såg uppriktigt ledsen ut när han sa att han inte KAN godkänna detta, det är lite FÖR mycket olydnad… Besviken blev jag såklart, men jag kan ju inte annat än att hålla med….

Dagen därpå, 21 september, var det dags för oss att göra debut i ökl på B-prov. Jag var jättenervös redan innan, och inte blev det bättre när jag såg provet, som i mina ögon verkade jättesvårt. Hela provet gick på ett gungfly och man blev nästan en aning sjösjuk… Det började med att hund 1 (min parhund) fick hämta tre vilt på ett relativt stort sök, och när den hunden var på väg in med tredje, fick jag en markering åt andra hållet. Den spikade Pinja, men lade av outgrundlig anledning ner den några meter framför mig, och tog om. Sen skiftade vi platser och Pinja tog tre på söket. Sen flyttade vi oss längre ut på gungflyet, och parhunden fick hämta tre till på söket. Därefter skulle jag ta en dirigering. Tycker att Pinja tog en bra linje ut, men så svängde hon av och jag lyckades INTE få henne att gå så långt åt höger som jag hade önskat. Dels fick hon nog lite vittring av den andra dirigeringen som låg ute, och dels fanns det dragning kvar åt den punkt där markeringen hade landat. Så efter en stund fick jag ta in henne utan fågel… Direkt därefter var det vår tur att jobba på söket. Det är klart, att det ÄR ett tufft jobb att leta efter sista fågeln i denna tunga, tunga mark! Men Pinja jobbade alldeles strålande, fast hon fick kämpa, och när hon jobbat….ja, jag vet inte hur länge…utan att hitta den sista (som antagligen låg ute i vassen, jag visste inte vilken som var kvar) så fick jag ta in henne.

Två ”moment” kvar… Först vårt värsta moment vattendirigering. Först en bit ut över gungflyt, sen i vattnet, och i den bästa av världar skulle väl hunden gått förbi den lilla ön i mitten av viken, men den erfarenheten har ju inte Pinja, så hon gick upp på ön, men mot förmodan tog hon efter lite övertalning mina tecken där och fortsatte över ”nästa” vatten och upp på land på andra sidan. Förvisso en bit från fågeln, men eftersom det låg helt rätt i vind där, så lät jag henne bara fortsätta, och hem kom vattendirigeringen!!! Inte så snyggt kanske, men jag var glad ändå! Till sist en lång och lurig vattenmarkering, inte långt ut i vattnet, med flera terrängskiften innan de kom ut och skulle börja simma. Och precis före nedslagsplatsen var där några ganska kraftiga vattenväxter (trodde först det var ett kullfallet träd, men det var det nog inte) som de behövde komma antingen över eller runt. Denna spikar Pinja till min glädje! Jag förstår ju att det inte kan bli något högt pris med en bom på landdirigeringen, men vi fick ett tredjepris och jag åkte hem med en känsla av att vi faktiskt ska kunna ta oss igenom ökl också. Nästa gång, då så!!

Nu blev det långt, får försöka uppdatera lite oftare om jag ska hålla på med det här…

Publicerat i Okategoriserade | Kommentering avstängd

2013-08-22

FRK Skånes WT

Skapad av Ing-Mari 22 aug, 2013 07:55:22

I söndags morgon vaknade jag ganska sliten när klockan ringde i ottan. Funderade verkligen på om jag var klok som skulle sätta mig och köra till Höör för ett WT… Men vi behöver ju starta lite och få känna oss för! Dessutom är det ju alltid kul att träffa alla likasinnade. Så jag styrde kosan söder ut mot Frostavallen.

WT’t började med att alla nkl-hundar skulle börja, och därefter var det mixat för öppen och elit. Det var lite kul, för jag hann ju i godan ro gå med Camilla med Pinjas kullsyster Soya runt och se lite av hennes arbete och få en uppfattning om var stationerna låg.

Sen blev det ökl-hundarnas tur, och av den enda anledningen att det var ledigt, så började vi på station 3. Det var en dubbelmarkering i en backe som sluttade ner mot oss. Den sist kastade dummyn spikade Pinja, men var naturligtvis smiley helt tvungen att visa den för kastaren innan hon kom in med den. Och när hon ändå passerade tyckte hon att även domaren skulle titta på den… Nummer två blev lite svårare och då hon kom för långt ut fick jag blåsa in henne ett stycke innan hon kunde börja leta ordentligt och hittade den. Dock en bättre ingång på den.

Därifrån gick jag till station nr 4 som också var en dubbelmarkering. Inga konstigheter egentligen. Den sist kastade spikade hon, men den andra (som domaren hade förberett oss på var klurig vindmässigt) fick hon inte riktigt i nosen, och fastnade på något som luktade väääldigt gott på marken. Nosade först och kissade sedan på fläcken.smiley smiley Ingen höjdare precis, men efter en liten styrning efter kissepausen fick hon hem även den dummyn – och visade den glatt för domaren. Här började jag fundera på att åka hem…. Det kändes bara så struligt, och mest av allt ville jag ryta på henne så det hördes över hela skogen, men det kunde jag ju inte, så jag nöjde mig med att gnissla tänder. smiley

Station nr 5 kändes lite bättre. En dubbelmarkering på linje, där Pinja gjorde ett strålande jobb och spikade båda – men…..tog ett varv om domaren…

Station nr 1 var en markering på en äng, och när hunden hämtat den, lades en ny ut på samma ställe, och så skulle man dirigera till den. Förutom en vid detta laget nästan obligatorisk runda om domaren, så gjorde hon detta lysande, och vi fick värmande beröm för den fina stoppsignalen. smiley

Plötsligt var det bara en station kvar. Det var en dubbelmarkering där den första hamnade långt upp i en jättebrant backe. Det gick en stig rakt upp mitt i backen, men dummyn kastades bland några täta buskar en stycke ut till vänster. Sedan skulle man vända 180 grader och få ett kast i vattnet. Då jag hade hört att den i backen var svår, funderade jag på om det vore taktiskt smart att vända igen och ta den först, men å andra sidan – om den då skulle strula och ta lång tid, fanns ju risken att den i vattnet skulle driva iväg och bli svår i stället? Så vi tog snabbt hem den i vattnet först, trots allt, och det gjorde hon jättebra. Vände om och skickade upp i backen, och blir nästan förvånad när hon i precis rätt linje lämnar stigen och spikar markeringen. Fruktansvärt fort och snubblande in i den branta backen, men ingen lov runt domaren denna gång, så jag fick verkligen vara nöjd med slutet. Och vi fick domarkommentaren att det var ”fint att se och att hunden var trevligt förd”. smiley

När det började närma sig prisutdelning var det fantastiskt kul när man fick höra att det skulle bli final i nkl, och att alla tre finalhundar hade Kennelnamnet Coatfloat!! smiley Det var Azzaro, Leka och Pinjas lillasyster Della, och det var Della som vann. Så blev det ökl’s tur, och man hade tre ekipage på tredje bästa poäng, men då vattenstationen var viktad station blev det hund med bäst poäng där som placerades som trea. Det var ekipage nummer 30, och det tog mig några sekunder att inse att det var vi!!! smileysmileyVi har inte riktigt fått till det på WT, och det var verkligen inte väntat efter hur vi började, så åhhh så roligt det var!! Bästaste Pinja smileysmiley

Poängen i den ordning jag har beskrivit dem ovan, blev 12-12-18-18-20, alltså 80 poäng. Med ytterligare en Coatfloatare på pallen, Tosca med 86 p så var ju lyckan total!

Nu är vi på gång – tror jag… Ska snart försöka slänga iväg en anmälan till ökl B-prov. Om jag törs.smiley

Publicerat i Okategoriserade | 109 kommentarer